_____________________ 

Rockigt, Genomtänkt och Övertygande!

Om en rockstjärna ger sig ut på turné med fyra gitarrer, ett munspel, en ny kostym, ett paraply, ett gripande intro, några nya låtar direkt från anteckningsblocket, några av sina mest älskade sånger som ofta leder till allsång och allt detta uppbackat av ett rockband bestående av sex handplockade grymt skickliga musiker borde detta leda till en succé. Vilket jag är övertygad om att detta kommer bli. Natten på Siestafestivalen i Hässleholm gav iallafall goda förhoppningar till det. Lasse sa att de nu repat jättelänge framför den där väggen i replokalen, och att det var skönt att äntligen få komma ut och spela. Och det märktes. Det var sju musiker med massor av erfarenhet som var samspelta och såg ut att ha kul tillsammans på scenen. Rock´n roll med eventuellt en liten släng av soul speedade upp låtar som ”För den som letar” och ”Dom tomma stegen” och gjorde dom till rockiga upptempolåtar. Vissa låtar tilldelades även nya intron och gitarrsolon.

Förutsättningarna kunde dock varit bättre. Det var kallt och området kryllade av fulla ”Festivalkids” som såg ut att gå en tung morgondag till mötes. En festivalspelning skiljer ju sig lite ifrån en vanlig konsert, visserligen var det en omfattande spelning på runt hundra minuter men det kändes som att ”Lassefansen” var i minoritet vilket kan vara en risk när det är festival. Många är kanske där just för det är festival och helt enkelt trivs i den miljön, andra kanske var där för att se sina favoriter tidigare under kvällen och såg detta som en shysst avslutning på kvällen med ytterligare musik och fortsätta diskutera med vännerna. Hur många som var där är svårt att säga men när vi anlände till Fiestascenen en halvtimme innan spelningen kickade igång stod där endast ett femtiotal och hängde mot staketet framme vid scenen, alltså inte alls vad man är van vid på en Lassekonsert med rusning och trängsel om man vill ha bra platser långt fram. Vi stod väldigt långt fram därför är publikmängden väldigt svår att avgöra men det kändes som det fylldes på väldigt bra när det väl drog igång.

Åter till musiken. Vad skulle man nu förvänta sig av Sommarturnén 2012? Stor del av mina tankar inför konserten handlade om låtval, vad man kunde vänta sig för sound och överhuvudtaget vad Lasse nu hade tänkt sig. De flesta artister och band släpper en platta och passar sedan på att trycka in en omfattande turné i samband med det. Det borde ju bero på att bandet och skivbolaget har som ambition om ytterliggare marknadsföring för skivan med turnén, samtidigt som folk blir mer angelägna av att se på konserterna om artisten är aktuell. Lasse gör tvärtom. Sedan ”Tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen” hösten 2009 har han endast släppt en singel och den kom sommaren 2010. Ändå åker han land och rike runt på en Höstturné 2011 och spelar fyra helt nya låtar. Det tycker jag är stort! Det man kanske förväntar sig då efter den turnén är ju att plattan kommer under vintern eller våren. Men istället börjar han boka in massa spelningar för sommaren som till slut blir en stor turné och presenterar ett band som verkar var i stor kontrast till det vi fick höra på höstturnén. Hur blev det?

Efter det vackra introt som åter igen läses upp av Staffan Westerberg kommer Lasse in på scenen med ett paraply och framför en ny låt som tydligen heter ”Jag var och köpte en kostym”. Han verkar ha gjort det igen! Han har lyckats överaska genom en ny låt och åter igen har han förnyat sig. Låten är lång, stark, känsloladdad och långsam. Det är mer berättande än vad det är skönsång, särskillt i verserna. Kanske lite influenser av Leonard Cohen? Låten kompas upp av starka trumslag. En helt klart intressant start på ett enda stort rockande segertåg.

Det känns som att det är något nytt över Lasse. Förra plattan var det mycket minnen och tillbakablickar. Nu känns det som det är mer samtid. Nu får vi höra att han varit på Stureplan, att det trots allt inte är så långt därifrån hem till Södermalm och att han mest lyssnar på Jimmy Rogers. De snabba bilderna i Storbildsrocken kanske symboliserar rusningen och det höga tempot i tunnelbanan och i innerstan i dagens Stockholm.

Lasse har åter igen lyckats fixa ett grymt turnéset! Nästa spelning med Lasse jag ska på i sommar blir nog i Göteborg. Då ser jag fram emot finare väder, merchendise, mer allsång, mer jubel, mer applåder och lika mycket rock.

+ Kul med en ny låt. Den är dessutom bra!
+ Fina bilder på skärmen till musiken.
+ Introt och Staffan Westerberg
+ När Nicke Andersson hjälpte Robban Eriksson med trummandet till ”Jag har väntat på ett regn” blev riktigt grym

- Jag kan tycka att setlisten kan vara lite bättre och lite mer varierande. Det känns som vissa låtar är obligatoriska, att de måste spelas på varje konsert. Som ”Elden”, ”Kom ihåg mig”, ”Hugger i sten”, ”Elegi”, ”Söndermarken” och ”Om du lämnade mig nu”. Vore kul om man kanske istället fick höra några låtar från de tidiga skivorna som får på sig lite ”nya kläder” med bandet. Även om jag kan ha en viss förståelse, det är ju de låtarna som är de mest omtyckta och leder ofta till allsång och det är möjligt att jag blivit lite besviken om inte ”Söndermarken” spelats.
- Vädret
- Det var mycket liv och då menar jag inte sång till låtarna utan högljutt från festivalfolket som förmodligen inte var förknippat till Lasse. Det tjoandet gjorde att introt tyvärr tappade lite i fokus bland publiken tyvärr och jag själv hade svårt att höra vad som sas.
-Hittade tyvärr ingen merchendise.    

Inte allt för sällan kallas ju LW för Kungen och igår var det kunglig glans i dubbel bemärkelse under nationaldagsfirandet på Skansen. Nämligen så framfördes Lasses Stockholmskyss av Sonja Aldén med ingen mindre än just Kung Carl XVI Gustaf på första parkett. Dock såg Prinsessan Madeleine ut att digga mest. Även Göran Hägglund verkar gilla det han hör, kanske kan han och Pagrotsky mötas i ett gemensamt musikintresse?

Kika på SVT:s sändning, ca 08.00 in i programmet. (Video går ej att bädda in)

Jag kan säga att jag för första gången i livet kände en stark längtan att befinna mig i Hässleholm i lördags. Jag fick även ett tydligt tecken på att jag borde ha varit där, nämligen blev min iPhone stulen i samband med ett krogbesök på lördagsnatten. Kanske hade jag haft den kvar om jag åkt till Hässleholm?

Nåja. Jag får frossa i andras upplevelser från Siesta! -utan telefon.

Expressen skriver en halvbra recension. ("Berättande som berör"?)
Jag ogillar när man klistrar på klyschiga epitet och etiketter på Lasse och hans musik. Livskristrubadur. Bredbent rock. P4-hjälte. Picknicktrevlig. Enmanna-Kent.

nsk.se lämnar även de lite att önska i sin recension men alla kan väl kanske inte hylla Lasse?

Som oftast fanns musictage.se på plats och bjuder på bilder, både från Siesta! och Debaser.

I övrigt så kan ni förhoppningsvis framöver få läsa Simons upplevelser från kvällen i en gästblogg.

Setlist Siesta!:

Jag var och köpte en kostym (ny låt!)
För den som letar
Dunkla rum
Kedjebrev
Vem som helst blues
Timglas
Järnvägsspår
Dom tomma stegen
Jag får liksom ingen ordning 
En tätort på en slätt
Elegi
Jag har väntat på ett regn
Om du lämnade mig nu
Ett sällsynt exemplar
Hugger i sten

Elden
Kom ihåg mig

Utkast till ett brev
Söndermarken

Vi fick känna av Stockholms rusningstrafik (stod stilla i 50 min)!

Jag träffade och fick skaka hand med bloggläsaren David utanför ingången!

Ena bartendern krävde tre försök för att blanda en Gin tonic!

Lasse verkade glad och kanske till och med nykär(?)!

Jag fick äntligen höra Timglas live!

Som alltid var det en väldigt mixad publik!

Anna Platt var på plats (kanske därför Lasse spelade Timglas?)!

Ett "smakprov" kan bestå av 17 låtar!

Tur att det blir sommarturné och utomhusspelningar framöver för det var VARMT på Debaser!

Eric Gadd diggar Winnerbäck!

Många låtar hade nya intron, man stod liksom på helspänn för att höra vilken låt det var!

Tre av de fyra nya låtarna spelades!

Lasse var (som tur var) inte stylad till rocker som han var på promobilden med nya bandet!

Vem som helst blues var i ny jazzig(?) tappning!

Utkast till ett brev kan (när fler lär sig texten) bli en grymt bra allsångslåt i sommar!

Elden, Hugger i sten och Söndermarken är så sjukt obligatoriska!

Leif Pagrotsky hade fått en personlig sms-inbjudan till kvällen!


Såhär bra tyckte vi att kvällen var!

Som alltid blir man tagen av det som uppstår mellan Lasse och publiken. Detta är så fullkomligt magiskt och närmare religion kommer man nog inte. Allt sånt här är så svårt att sätta ord på. Det är som en kemisk reaktion och den går bara att upplevas live. Där och då.

Vilken fredag! I bilen till Stockholm hade vi svårt att tro att det var sant. Snart får vi återse honom.
Många frågor snurrade i huvudet. Hur ska det bli?

Efter 20 mil, ca 50 minuter i bilkö på Liljeholmsbron och en rask promenad till Debaser fick vi svaret:
(Varning för lång text innehållande spoilers.)

WOW WINNERBÄCK!
Det kickstartar igång. Ingen på scenen ber om ursäkt. De är bra och de vet om det. Lasse själv verkar till och med han känna sig bekväm och avlappnad redan från början. Han är glad och lyser av självförtroende när han backas upp av detta tunga artilleri av musiker.
Det syns att det är det här han så gärna vill; att få vara en rocker i ett tungt band.
Även om det kanske inte är det han är, allra innerst inne. Och även om det inte är riktigt så vi egentligen vill ha honom.
För även om det är fullt ös och fullkomligt exploderar av musikalitet och spelglädje så märker jag att jag ändå njuter mest när Lasse hänger på sig ack.gitarren och ensam framför En tätort på en slätt. Och trots att jag och alla andra rycks med i ett gungande, skrikande och applåderande hav som alstrar nästan lika mycket värme som självaste Barsebäck, trots det så är det Lasse på Winnerbäckskt vis som iallafall jag gillar honom bäst.
För De tomma stegen känns lite fel i upptempo/trallversion, Timglas (som jag ÄNTLIGEN fick höra live!) når allra längst in i mig i orginalversion och Om du lämnade mig nu känns lite malplacerade och intvingad i setlisten.

Men missförstå mig rätt. Jag är absolut inte besviken. Hur ska jag kunna vara det? Snarare tvärtom är jag "lycklig och förvånad". Hur lyckas han alltid överraska? En fråga som liksom blir hängande i luften. Alla låtar som jag hört så många gånger och ändå lyckas dom kläs i nya kläder. De får en liten annan karaktär och liksom pratar till mig, om inte på ett nytt språk så med en annan dialekt. Det är drag, men ändå inte bara att "man bankar igenom" låtarna. Det var så sjukt tight! Jag vågar påstå att det är precis lika mycket känslan och finlir i detta arrangemang som i höstas, även fast det skiljer sig så totalt i framförandet.
Det är precis såhär vi vill att det ska vara i sommar; varmt, rockigt och fullt ös!

Genrepet som det så blygt kallades är egentligen bara ett enda stort styrkebesked:
Det är visst nån som är tillbaka!

Kvällens setlist:
(med reservation för fel)
För den som letar
Dunkla rum
Kedjebrev
Vem som helst blues
Timglas
Ett slags liv
Dom tomma stegen
Jag får liksom ingen ordning
En tätort på en slätt
Jag har väntat på ett regn
Om du lämnade mig nu
Ett sällsynt exemplar
Hugger i sten

Elden
Kom ihåg mig

Utkast till ett brev
Söndermarken