Vilken fredag! I bilen till Stockholm hade vi svårt att tro att det var sant. Snart får vi återse honom.
Många frågor snurrade i huvudet. Hur ska det bli?

Efter 20 mil, ca 50 minuter i bilkö på Liljeholmsbron och en rask promenad till Debaser fick vi svaret:
(Varning för lång text innehållande spoilers.)

WOW WINNERBÄCK!
Det kickstartar igång. Ingen på scenen ber om ursäkt. De är bra och de vet om det. Lasse själv verkar till och med han känna sig bekväm och avlappnad redan från början. Han är glad och lyser av självförtroende när han backas upp av detta tunga artilleri av musiker.
Det syns att det är det här han så gärna vill; att få vara en rocker i ett tungt band.
Även om det kanske inte är det han är, allra innerst inne. Och även om det inte är riktigt så vi egentligen vill ha honom.
För även om det är fullt ös och fullkomligt exploderar av musikalitet och spelglädje så märker jag att jag ändå njuter mest när Lasse hänger på sig ack.gitarren och ensam framför En tätort på en slätt. Och trots att jag och alla andra rycks med i ett gungande, skrikande och applåderande hav som alstrar nästan lika mycket värme som självaste Barsebäck, trots det så är det Lasse på Winnerbäckskt vis som iallafall jag gillar honom bäst.
För De tomma stegen känns lite fel i upptempo/trallversion, Timglas (som jag ÄNTLIGEN fick höra live!) når allra längst in i mig i orginalversion och Om du lämnade mig nu känns lite malplacerade och intvingad i setlisten.

Men missförstå mig rätt. Jag är absolut inte besviken. Hur ska jag kunna vara det? Snarare tvärtom är jag "lycklig och förvånad". Hur lyckas han alltid överraska? En fråga som liksom blir hängande i luften. Alla låtar som jag hört så många gånger och ändå lyckas dom kläs i nya kläder. De får en liten annan karaktär och liksom pratar till mig, om inte på ett nytt språk så med en annan dialekt. Det är drag, men ändå inte bara att "man bankar igenom" låtarna. Det var så sjukt tight! Jag vågar påstå att det är precis lika mycket känslan och finlir i detta arrangemang som i höstas, även fast det skiljer sig så totalt i framförandet.
Det är precis såhär vi vill att det ska vara i sommar; varmt, rockigt och fullt ös!

Genrepet som det så blygt kallades är egentligen bara ett enda stort styrkebesked:
Det är visst nån som är tillbaka!

Kvällens setlist:
(med reservation för fel)
För den som letar
Dunkla rum
Kedjebrev
Vem som helst blues
Timglas
Ett slags liv
Dom tomma stegen
Jag får liksom ingen ordning
En tätort på en slätt
Jag har väntat på ett regn
Om du lämnade mig nu
Ett sällsynt exemplar
Hugger i sten

Elden
Kom ihåg mig

Utkast till ett brev
Söndermarken