En plats där jag kan vila


2011-03-30

Ibland kan jag känna att jag måste tona ner. Man vill ju inte vara ett sånt där hysteriskt fan. Jag är faktiskt inte 14 år. Långt över 14 till och med.
Men det är nåt speciellt med Lars Winnerbäck. Hans musik letar sig ända in till hjärtat och borrar sig sedan fast där.

Ibland kan jag bli arg.
Arg för att han har stått ivägen i jakten på att upptäcka ny musik. För jag lyssnar alltid på Lasse.
Den här bloggen kommer att bli ett utlopp för den frustrationen. En frustration sprungen ur ovillkorlig kärlek till Lasse och hans musik.

En kärleksförklaring. Ett bevis på tacksamhet.
En fristad där jag kan vara ett hysteriskt fan. En plats där jag kan vila.

4 har kommenterat
Publicerat i: Allmänt


Kommentarer
Författare

| Skrivet den 2012-04-05 23:14:28

"Daniel"

Ikke ton det ned. Jeg kjenner på eksakt samme sett, og synes det er helt ok. Jeg liker å komme innom denne bloggen og innse at jeg ikke er gal.

Författare

| Skrivet den 2012-07-31 16:22:59

"Erika"

Säger som Daniel, tona för guds skull inte ner dig. Det är ju underbart att ha hittat hit, till någon som kan sätta ord (och bild och ljud) till det man känner för Lasses musik. Detta är den kärleksförklaring och det tack jag skulle önska att jag själv skrivit så kom igen bara. Jag följer detta med stor glädje <3

Svar: Tack för de värmande orden! Det är skönt att man inte är ensam om detta. Välkommen att följa med på resan:)
EE

Författare

| Skrivet den 2012-07-31 23:14:50

"Erika"

Tusen tack :)

Författare

| Skrivet den 2013-10-11 17:21:33

"Aya"

Instämmer med övriga, fortsätt bara! Är vi inte alla fjortisar i hjärtat? :-)

Stort tack för en läsvärd blogg!

Svar: Stämmer nog, ja!

Tack för de fina orden
EE


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig då?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Sök i månadsarkivet
Senaste inläggen
Månadsarkiv