Så kom den, första recensionen. Jag skulle kunna ge rätt mycket för att få jobba på Corren och heta Erik Wallsten just nu. Erik har nämligen fått lyssna på Hosianna och på Corren.se publicerar han sin recension.

 

Här är några av hans iaktagelser:

 

1. Största inspirationskällan denna gång heter Thåström.
2. Det är Winnerbäcks klart mest religiösa album. I nästan hälften av låtarna dyker Gud, Jesus, himlen och kyrkor upp.
3. Han har förmodligen skrivit sina mest genomtänkta texter någonsin, med extremt många ”jag” och nästan lika många ”du”.

 

Betyg, låt för låt:

 

1 Vi åkte aldrig ut till havet CCCC

”Jag tar en halv potatis på den rikaste buffén” Thåström var det ja. Winnerbäck inleder med en avskalad, fint monoton och sorgsen ballad som lätt hade smält in på Thåströms mästerverk ”Skebokvarnsvägen 209”. Mycket fin text, där han jämför sig med Napoleon.

2 Gå med mig vart jag går CCCC

”Jag är ingenting att ha, ingenting att ha” Thåström igen, fast mer likt hans tidiga solokarriär. Och bokstavligen! Legendaren gästar på sång på denna rock’n’roll-dänga med skeva gitarrer och mässande sång med spännande och inte helt lättolkad text.

3 Monsterteorin CCC

”Du är tjugo sidor text på en försäkring” En klaviaturbaserad arenaballad som nästan doftar Coldplay. Ännu ett spännande, genomtänkt stilistiskt grepp i texten.

4 Vem som helst blues CCCC

”Ser jag röken från tekniska verken är jag snart hemma igen” Känd för dem som bevistade Winnerbäcks turné förra året. Skönt proggigt gung, och en personlig berättelse om en självbildsresa från uppväxt till nu, där han avslutar med att sjunga om sig själv i tredje person.

5 Det gick inte CC

”Två hundra timmar terapi, men det gick inte” Här gifter sig plötsligt Winnerbäcks gamla punkgäng Snoddas med Hellacopters och river av ett par minuter rak melodirock. En kul bagatell.

6 Skolklockan CCCC

”Far skär köttet, mor bakar cupcakes” Thåström-touch även i denna låt som börjar lätt akustiskt men utvecklas till ett tungt ödesmättat epos med massiva körer.

7 Utkast till ett brev CCCC

"Ingen ska se mig gå ner mig” Väldigt fin modstulen melodi och sorgset självpeppande text, men klart starkare i den piano-munspels-version vi vant oss vid från konserterna. Här är det popstudsigt komp som förtar en hel del av effekten.

8 Ett slags liv CCC 

”Jag har aldrig drömt om diamanter” Här återanvänder Winnerbäck melodin från 2007 års ”Jag har väntat på ett regn”, och gör om den till en riktig bilåkarlåt med skönt countrylunk. Men störst är att Snoddas-kompisarna Staffan och Tomas körar!

9 Blåser från ditt håll CCC

”Jag har hört på stan att vi snart går under” Plötsligt tar Winnerbäck fram munspelet och det låter som att inget har hänt sedan 2001. Fint, men det känns lite apart och trist efter allt fint och nytt. Besvikelsen räddas av att låten med ett par enkla grepp förvandlas till en spännande soulballad i sista versen.

10 Hosianna CCCC

”Stoppa mig snälla, stoppa mig när jag duger” En sakral, driven sjuminutersballad med en djupt personlig text om hur knepigt det kan vara att leva tillsammans i allmänhet och med Lars Winnerbäck i synnerhet. Ibland viskas nästan texten fram, och refrängen är rörande vacker.