Jag har avsiktligt valt att inte försöka ge mig på att skriva någon recension av Hosianna. Jag undviker även att läsa de flesta recensioner. Särskilt de som liksom skriker "ååå men guu va bra". Ska jag läsa något så ska det vara reflekterande och faktiskt helst kritiskt så att det ger lite nyans.

 

Jag hittade en recension som jag tyckte var riktigt bra, skriven av Berntsson.

Fastnade för formuleringen där han sammanfattar Lasses texter:

 

"Det har mest vart stilla betraktelser om att må lite dåligt eller att ha tråkigt i olika städer runt om i Norden."

 

Så skulle man kunna säga, men oj vad bra Lasse beskriver hur det känns att "må lite dåligt och ha lite tråkigt".