Detta blir nog ett långt inlägg. Ni får ha överseende med det, man behöver inte läsa allt heller. Kan bara avsluta med att titta på filmen. Detta är kanske mest för mig själv. Jag tänkte försöka smälta lite av intrycken från igår och dela med mig lite av tankar.
____
Jag trodde att jag skulle vara förberedd, för jag var ju på fanskonserten i Helsingborg. Ja, turnépremiären skulle bli som Helsingborg. Bara lite större.
Men man kan aldrig vara helt förberedd på nästa möte med Lasse. Det är alltid speciellt.
Sittkonsert. Inget köande i timtal och inget buffande och knuffande. Utan vi gled rakt in strax efter sju, fann våra platser och kunde behagligt sjunka ner i sköna stolar.
Något som jag lade märke till väldigt tidigt var att publiken kändes äldre än vanligt. Nu är det så att jag alltid brukar stå längst fram och där är medelåldern ganska låg så det var kanske därför som jag nu upplevde att det var ovanligt många 40+ och 50+ och ovanligt få 20-. Framför oss satt ett gulligt par, garanterat 60+ och sånt gör mig så himla glad.
Jag såg flera föräldrar med sina vuxna barn och önskade automatiskt att Lasse ska spela minst 15-20 år till så att jag kan ta med mig mina framtida barn på en konsert.

Strax efter 19.30 drog det igång med ett intro liknande introt till turnén 2009. Jag tror att det är Staffan Westerberg som är berättarrösten. (Rätta mig om jag har fel). Och efter så drar Lasse alltså igång med en ny låt. Lite utav en chocköppning.
Jag blir glad, tänker "YES! Nu kan vad som helst hända och jag är fortfarande sjukt nöjd!"
Jag började filma under introt och var självklart tvungen då att filma hela låten. Efter det var min iPhone full i minnet. Det var lite orutinerat att inte tömma den innan men bra för jag tycker att man ska fokusera mer på att vara i nuet och strunta i filmandet.

Jag tänker inte återberätta hela konserten så jag får bromsa mig lite här. Ni har sett spellistan och som sagt så bjuds det på fyra helt nya låtar vilket känns väldigt fint och lyxigt att ha fått höra dom först.

Däremot tänkte jag berätta hur arrangemanget var. Detta var nåt som jag funderat mycket över innan.
Kommer han vara själv? Kommer hela Bandet vara med? Blir det helt aukustiskt?

Till min stora glädje var Johan med. Man måste älska Johan. Inte bara för att han är en sån grymt bra musiker(!) utan för att han är Johan. Snygg-Johan. Trygg-Johan. Han ska liksom bara vara med.
Sen var det slut på välkända ansikten, iallafall för mig.
Lasse har en förmåga att knyta sig an underbart begåvade musiker, detta var inget undantag.
Han hade med sig två tjejer med en förmåga att, för att tala i metaforer, klä om låtarna i nya kostymer. Dessa kostymer var dramatiska festkläder som speglade djup och allvar.
Cello. Jag gillar cello, efter igår gillar jag cello. Och för er som kommer att gå på någon av de kommande konserterna. Ni kommer inte att bli besvikna!

Okej.
Jag ska erkänna. Jag saknade Anna. Jag saknade Ola. Jag saknade Nygårds, Malin My med sina stråkar. Och Anders som håller takten. Jag saknade Hovet! Helst vill jag ha alla på scen på en och samma gång men det går ju inte.