Jag känner att jag måste bikta mig. Ty jag har hädat.
Igår var jag på en mycket trevlig tillställning. Vi var ett gäng som grillade och sysslade med sånt där som man gör om sommarkvällarna i juni. När kvällen började närma sig de små timmarna och folk började droppa av så fann jag mig själv sitta och samtala med en stilig ung man. Han var en såndär typisk longboard-kille med snelugg och jag vantrivdes inte direkt. Samtalet kom in på musik. Jag kände på mig att han var en Utombäcking. Han pratade om tysk techno med lyrisk röst. Så kom den oundvikliga frågan:

LONGBOARD-KILLE:
Vad lyssnar du på för musik då?

JAG:
Eh, mest svensk musik...

LONGBOARD-KILLE:
Svensk musik är ju sämst! Vad lyssnar du på då?

JAG: (Jag vill säga Lars Winnerbäck, för han är bästbästbäst! Men jag hör mig själv säga:)
Nej, alltså typ radiomusik. P3 och sånt.


Jag bannar mig själv för att jag inte stod för att jag är LW-fan. Och nej, jag fick inte ligga ändå...