Som så många gånger förr står jag åter där i vimlet och när han kliver ut på scenen påminner de gråa tinningarna mig om att tiden går och vi blir äldre. Men det är "kul å va me" och det är inte bara en ny Lasse som står på scenen, en lycklig och närvarande person som strålar. Nej, jag är också ny. Min älskade, lilla dotter och jag är ifrån varandra för första gången sen hon föddes för snart två månader sedan. Jag ska erkänna att det känns jobbigt och ibland vandrar tankarna iväg till hennes fjuniga hår och små viftande armar men det är väl värt några timmars saknad.
Den nya Lasse som står på scenen, eldtuppen, han är inte bara spretig och röd. Han skimrar och glöder. Ja det sprakar och gnistrar och han strålar av något nytt. En lycka som är omissegenkännlig. Som en fågel fenix är han pånyttfödd.
Kärlek och lycka känns inte bara genom låtar som öppningsnumret Tror jag hittar hem från nya skivan och efterföljande klassiska Måste vara två, Där elden falnar, Åt samma håll samt För dig. Till och med i Elegi lyser kärlek och lycka igenom och den publikfriande "måste-låten" känns nästan trallvänlig. Det är nytt.
Men vi möts inte bara av diverse kärleksbrev som skickas över gränsen (numera mot väst och inte söder). Det slår mig av hur många låtar i setlisten som utdelar samhällsktitiska kängor. Det är träffsäkra skildringar av en samtid som värdesätts i likes och views. Den nya Paradiset är en kritisk porträttering av kontrasterna i vår ytliga och oroliga värld av "kattungar och flyktingströmmar". Även i den otroligt mäktiga, kraftfulla och nästan desperata liveversionen av Mareld (från höstturnén 2013) går allvaret att ta på och klassiska Ingen soldat talar för sig själv i sin klartext.
Men starkast denna kväll är kanske Hur och vem och vad i sitt ifrågsättande av en tid där orosmolnen drar in. Jag berörs återigen av allvaret, något som inte framgår lika tydligt på skiva men live tror jag ingen undgår låtens budskap. Dock ingjuter låten, precis som Lasse i sin uppenbarelse även en stark förmedling av hopp. Och denna hoppfullhet känns bra i bröstet när jag återförenas med min dotter som inte ens verkar ha noterat att vi har varit ifrån varandra.
Setlist
Tror jag hittar hem Paradiset Måste vara två Där elden falnar Åt samma håll Eldtuppen Skulle aldrig hända oss Järnvägsspår Mareld För dig Elden Elegi Över gränsen Utkast till ett brev Granit och morän Ingen soldat Hur och vem och vad
Jag borde ha bloggat, men att blogga nu känns lite fånigt och kort...
Hur som helst. Vad är det som händer? Jag är fortfarande ett troget fan, kärleken rostar aldrig, men jag är kanske inte lika fanatisk nu som då för fem år sedan när jag startade bloggen. Men imorgon så står jag där i igen framför scenen. Är nog inte mentalt förberedd för det är ju turnéavslutningen i Linköping som blir sommarens höjdpunkt. Detta en liten försmak. Och:
Om vi förlorar varandra här i vimlet Så minns att jag står bakom dig
När vi blickar tillbaka. Jag var inte där, men jag borde ha varit det. Kalasturnén 2003, en utomhuskonsert i min hemstad.
Brunnsparken, Örebro 17 juli 2003
Lars Winnerbäck: gitarr o sång Josef Zackrisson: bas o sång Johan Persson: bas, munspel o sång Staffan Andersson: gitarr Jens Back: keyboards, saxofon o sång Norpan Eriksson: trummor Idde Schultz: gitarr o sång Anna Stadling: sång
Set list: Hugger i sten Elden Jag vill gå hem med dig Hum hum från Humlegården Min älskling har ett hjärta av snö Faller Kom änglar I Stockholm Varje stad Dunkla rum Åt samma håll Solen i ögonen Kom ihåg mig
Närmare bestämt 5 december 2007. Min första Lasse-konsert.
En magisk kväll på alla sätt. Jag blev helt tagen när jag såg honom, livs levande, stå och sjunga de där sångerna som betyder så mycket. Helt plötsligt fick texterna en så tydlig avsändare. Det är svårt att beskriva men jag vet att ni förstår vad jag menar.
Setlisten såg ut som följande:
Farväl Jupiter Jag har väntat på ett regn Sen du var här Stockholms kyss Kom hem nu Om du lämnade mig nu En tätort på en slätt Min älskling har ett hjärta av snö Gå på vatten Hjärter Dams sista sång Du gamla fria nord Elegi Nånting större Och det blåser genom hallen Jag är hos dig igen Tidvis Du hade tid Hugger i sten Kom ihåg mig
Extralåtar: Innan mörkret faller För dig Ingen soldat Elden Kom änglar Solen i ögonen
P.S
Kvällen var så pass magisk att Lasse blev sugen på att fortsätta spela efter konserten och han och bandet gick till nattklubben Mitt Andra Hem på Stortorget. Tillsammans med "lilla Hovet" (Anna Stadling och Johan Persson) satte sig Winnerbäck på en stol och spelade några låtar, bland annat "Nån annan", för en förvånad publik.
P.P.S
Kvällen var dock mindre magisk för gitarristen Ola Gustavsson som var sjuk och tydligen tvingades gå ut och spy flera gånger under konserten.
För första gången i mitt liv köpte jag biljett till en konsert som jag inte skulle gå på. Såklart kändes det tråkigt att inte kunna se Lasse men den känslan uppvägdes av känslan att få bidra till en god sak.
Jag har köpt en bil Nu ska jag åka ut till havet så ska jag se vad som händer, vid vågorna och vinden
Jag har köpt en bil, svart som korpen på Athena Jag ser vidsträckta fält och en himmel blå
Nånting har lossnat, kring handled och vrist jag hör en sång från förr, med en ny artist
Och det är så långt, långt nu till 2007 och det blir längre för varje dag Den gamla spegeln är hel igen och där står du och jag
Och jag har köpt en bil jag ser skogar och äng och jag vet vad min bok, aldrig ska handla om igen
Och jag har skurat golvet, ja jag har mina stunder Jag ska riva ner tapeten och se vad som finns under
Jag har aldrig dansat tango, det kan vara nånting för mig i alla fall den finska varianten, i alla fall med dig
Och sen när du kommer hit, när du har tid och lust, så åker vi bort från allt det här mot hotellen och historierna längs vägen, jag kan berätta sen för vi var där
Ja vi var där, i musiken och teatern, vid festen och fabriken, i ångesten och lusten
Och jag blev kvar i musiken, det var helt enkelt min stil och för några av sångerna, har jag köpt en bil
Visst är det ironiskt att två dagar efter att jag lagt ut min älskade bil till försäljing på Blocket så meddelar Lasse att han har köpt en bil? Lasse, du hade ju kunnat köpa min! Den är dessutom svart som korpen på Athena. Nåja, stort grattis till körkortet (antar att det kom före bilen?) och älskade du, du har varit saknad!
Missa inte Skavlan på SVT1 ikväll kl 21.00. Där kommer Lasse och Agnes att vara med och berätta om just det där med att bila mellan Stockholm och Oslo.
Det finns inget annat sätt att förklara min känsla för Lasse än som en gammal tonårskärlek. Att se honom på scenen, jag vet inte, det känns i bröstet. Sångerna blir till kärleksbrev och för några timmar en sommarkväll känns min kärlek besvarad.
4/7 Linköping, Stångebrofältet
Liksom vi hade även värmen hittat till Linköping denna fredagseftermiddag. Picknick-korgarna duggade tätt i gräset på Stångebrofältet. För första gången anländer jag till en konsert efter insläpp. Kanske har jag blivit vuxen, men som jag sa till en LW-vän, man blir nog aldrig för gammal för att köa. (Faktiskt är vi försenade på grund av bilkö och totaltstopp på E4an)
Kön ringlar snabbt och vi kommer in. En nästan folkparkslik stämning ligger över konsertområdet. Korvmedbröd och rödvin i plastglas ramas in av den gassande solen. Kanske är det på grund av Weeping Willows eller just att upplägget påminner om Folkets park, men jag noterar att Lasses publik känns äldre.
Efter någon halvtimme i solen drar vi oss mot det blå cirkustältet. Weeping Willows äntrar scenen. Magnus Carlsson inleder med att ursäktande säga något i stil med "ni vet väl att Lasse Winnerbäck ska spela här ikväll?".
Men de har inget att be om ursäkt för. Jag vet minst en i publiken (inte jag) som kommit nästintill enbart för just deras skull. Trots att jag personligen föredrar Magnus solokarriär (då han sjunger på svenska) känns det som en ynnest att få ta del av detta band live.
De här herrarna vet vad de håller på med! Musiker av högsta klass levererar låtar som gör skillnad i den annars så tröttsamma Mix Megapol-värld vi lever i.
Kvällen kunde ha slutat här och jag hade varit nöjd. Men nu gjorde den inte det.
Som alltid klappas Lasse in av publiken. Vi älskar honom innan han ens kommit in på scenen. När han väl kommer in exploderar känslorna. Liksom alltid har han något urskuldande över sig vilket i sig bara gör att publiken älskar honom mer.
När man tror att klimax har uppnåtts så drar LW med band igång Elden och sen är det liksom kört. Folkparkstämningen är utbytt mot ett svettigt ungdomsdisco där känslorna vibrerar i luften.
Jag har aldrig varit förtjust i att dissekera en spelning låt för låt. Jag tänker inte göra det nu heller. Vill bara se det som några timmar när min kärlek är besvarad.
Jag har förstatt mig i radioskugga gällande Winnerbäck. Har inte velat läsa recensioner eller kommentarer från tidigare konserter. Har velat komma med öppet sinne till Linköping 4 juli. Nu är dagen snart här.